Om

Bengt Gustaf Jonshult

F Ö R E L Ä S A R E - T A L A R E - FORSKARE - FÖRFATTARE OCH ARTIST

bengt100

BENGT JONSHULT

– en allkonstnär med hela

Stockholm som sin arbetsplats

Bengt Jonshult är en känd Stockholmsprofil. I 20 år

har han delat med sig av sin kunskap om Bellman och

1700-talet. I nästan lika många år har vi på Boknings-

Bolaget samarbetat med Bengt för att sätta guldkant

på konferensen och eventet.

”Bellman och musiken ligger i mina gener”, berättar Bengt som är uppvuxen i ett hem där man sjöng och spelade mycket. Hans morfar älskade Bellman och det har Bengt tagit med sig genom livet. Ett intresse för poesi väcktes tidigt. Eftersom Bengt är en person som vill gå till det yttersta i det han är intresserad av gjorde han en akademisk karriär inom både litteratur och musik.

Då han startade eget företag (Auktoriserade Sverigeguider AB) för 20 år sedan gjorde han sig snart ett namn som både guide och Bellmantrubadur. Idag är hans repertoar betydligt större. ”Allt jag gör är pedagogik”, säger Bengt. ”Det spelar ingen roll om jag håller ett föredrag eller sjunger, det finns alltid en folkbildare inom mig.” Idag skräddarsyr Bengt föreläsningar efter kundens önskemål. Det kan vara allt från mikrofonteknik till Saltsjöbadsavtalet.

Då Bengt Jonshult arbetar med konferenser kan han vara med under en stor del av dagen eller bara under vissa delar. Här är några exempel på vad han kan bidra med under en dag:

– Föreläsning mitt i agendan. Dock bryter han av från det

vanliga genom att prata om t.ex. berömda mord i Stockholm, spöken eller Bellman. Bengt slår hål på myter och berättar sanningar som vi kanske inte känner till.

– Guidad tur varhelst i Stockholm, men företrädelsevis i

Gamla Stan, Hagaparken eller på Djurgården.

– Någon form av provning. Bengt är utbildad chokladier. De vanligaste provningarna är snaps eller 1700-talsdrycker. (Det speciella med 1700-talsdryckerna är att själva spriten och vinet smakade så illa att man var tvungen att krydda rejält). – Temamiddagar. 1700-tal naturligtvis men även andra teman, t.ex. 1920-och 1950-tal. – Toastmaster, trubadur och underhållare till middagen.

Bengts mål när han arbetar med grupper är att hitta en

balans. ”Jag lyssnar alltid av gruppen och ibland gäller det att improvisera”, säger Bengt. ”Det är inte ovanligt att beställaren är helt inställd på en helkväll med Bellman men väl på plats märker man att för att få en lyckad kväll måste vi nog köra både ABBA och Elvis ”. ”Gästerna, och det gäller framförallt de internationella grupperna, är oftast mycket roligare och piggare på att hänga med än vad beställaren tror”, fortsätter Bengt.

Sin allra viktigaste roll tycker Bengt att han har som social

ventil. Oavsett om det är ett föredrag, en dryckesprovning eller sång så vill han vara ett redskap för att höja stämningen och den sociala nivån.

”Jag ser också att det finns ett ökat behov av historia. Det går så fort idag så vi behöver se oss själva i ett sammanhang. Förr såg vi bara framåt, nu ser vi både framåt och bakåt”. När Bengt arbetar med företag försöker han alltid hitta en historisk koppling

till deras egen verksamhet. ”Arbetar jag med en bank kan

jag t.ex. berätta om Bellmans period som banktjänsteman”.

Tiden går fort när man träffar Bengt Jonshult. Han har en

outsinlig källa av kunskap som han villigt delar med sig av.

Ingela Engblom, Bokningsbolaget

(Text hämtad från Bokningsbolagets kundtidning)

manuscmb

En trevlig liten dikt av Bellmans hand

W O L F G A N G A M A D E U S M O Z A R T

papageno

Bengt Jonshult är bl a ordförande i Det Svenska Mozart Sällskapet

Innehade Sveriges största Mozartsamling som skänktes till ett arkiv i Wien.

Nedan en artikel om samlingen i tidningen Musikfreunde:

mozart1

mozart2

mozart3

Och hör följer en mer läsvänlig layout:

Schwedische Mozart-Sammlung

Ein großzügiges Geschenk aus dem Norden

Manch unvermuteter Schatz schlummert nach wie vor in Privatbesitz. Im Mai machte der schwedische Wissenschaftler Bengt Gustaf Jonshult dem Archiv der Gesellschaft der Musikfreunde solch einen Schatz zum Geschenk – eine Sammlung schwedischer Mozartiana, die das Mozart-Bild um einige neue Facetten bereichert.

Es war das Mozartjahr 2006, das den den schwedischen Musik- und Literaturwissenschaftler Bengt Gustaf Jonshult zu dem Entschluss kommen ließ, seine Sammlung schwedischer Mozartiana als Geschenk an eine entsprechende Institution in Österreich zu geben. Er wandte sich an die Österreichische Botschaft in Stockholm, die alle einschlägigen österreichischen Bibliotheken mit den Fragen anschrieb, ob sie an einer Übernahme der Sammlung Interesse hätten und wie die Sammlung innerhalb ihres Bibliothekskonzeptes präsent sein würde, also welchen Stellenwert sie darin hätte.

Wir konnten darauf hinweisen, dass bei uns seit 1812 Materialien zur Rezeptionsgeschichte Mozarts gesammelt würden, dass wir viele wichtige Dokumente zur frühen und späteren Präsenz Mozarts in Tschechien, Italien, Frankreich, England, aber auch in Spanien, in den USA, ja selbst in Japan hätten – Dokumente zur Publikation und Aufführung seiner Werke dort, aber auch zu all dem, was man Mozart-Pflege nennt; wir seien dafür bekannt, würden dafür aufgesucht, zögen diese Materialien aber auch selbst für Publikationen und Ausstellungen heran. Allerdings besitzen wir, auch das war zu sagen, gar nichts zur Mozart-Rezeption in Schweden, wissen darüber eigentlich auch nichts. Die Sammlung schwedischer Mozartiana könnte unsere einschlägigen Bestände sinnvoll ergänzen und mit diesen international präsent sein.
Herr Bengt Gustaf Jonshult entschied sich, seine Sammlung dem Archiv der Gesellschaft der Musikfreunde in Wien geschenkweise zu überlassen.

Die Österreichische Botschaft in Stockholm organisierte aus diesem Anlass am 30. Mai 2007 eine musikalisch-wissenschaftliche Veranstaltung, bei der Prof. Dr. Otto Biba über das Archiv der Gesellschaft der Musikfreunde in Wien im Allgemeinen und seine Mozart-Sammlung im Besonderen sprach und Dr. Ingrid Fuchs einen Vortrag über den Wien-Aufenthalt des schwedischen Hofkapellmeisters Joseph Martin Kraus im Jahr 1783 hielt; dass sie dazu bisher völlig unbekannte Dokumente präsentierte, die viel Neues über das Verhältnis von Kraus, der oft der schwedische Mozart genannt wird und mit ihm eine fast identische Lebenszeit (1756–1792) hatte, zu Haydn und Mozart aussagen, hat ganz besondere Beachtung gefunden. Der St. Nicolai Chamber Choir unter Christian Ljunggren sang Chormusik von dem schwedischen Mozart-Zeitgenossen Carl Michael Bellmann, Anna Eklund Tarantina und Eric Skarby steuerten Lieder und Arien von Mozart bei. Botschafter Dr. Stephan Toth bemühte sich überdies sehr erfolgreich um wichtige einschlägige Kontakte in Stockholm für die Gäste aus Wien. Einige von diesen haben bereits zu interessanten Ergebnissen geführt.

Was sind „schwedische Mozartiana“, was bedeuten sie? – Viel! Noch zu Lebzeiten Mozarts – im Jahr 1790 – sind Klaviervariationen von ihm (KV 352) in Stockholm publiziert worden, nur vier Jahre nach der Wiener Erstausgabe. Wir haben das bisher nicht gewusst; ein Exemplar davon ist in Jonshults Sammlung. Das verrät natürlich viel über Mozarts Ruf und Ansehen im vermeintlich so fernen Schweden. Noch überraschender aber ist, dass am 27. Dezember 1791 in einer Stockholmer Tageszeitung die Meldung von Mozarts Tod und zwei Tage später ein Nachruf auf ihn zu lesen war.

In keiner anderen europäischen Hauptstadt (außer Wien, doch auch hier gab es nur die Meldung und keinen Nachruf) hat die Tagespresse von Mozarts Tod Notiz genommen. Jetzt kann man nicht nur in der Königlichen Bibliothek in Stockholm, sondern dank Bengt Gustaf Jonshults Geschenk auch in unserem Archiv in den beiden Ausgaben von „Stockholms Posten“ blättern und sich Gedanken darüber machen, warum Mozarts Tod in Stockholm ein solches Thema öffentlichen Interesses war – und anderswo nicht. Figurinen von Produktionen der „Zauberflöte“ und des „Don Giovanni“ an der Königlichen Oper in Stockholm in den Jahren 1812 und 1814, weitere frühe, zum Teil kurz nach 1792 erschienene Notendrucke, auch solche aus dem Besitz prominenter schwedischer Musiker, Bücher bis hin zu schwedischen Übersetzungen von Standardwerken der Mozart-Literatur – das alles sind schwedische Mozartiana, nun in drei Faszikeln in unserem Archiv.

Hier ruhen sie nicht, sondern von hier strahlen sie aus. Wir berichten darüber und lassen sie anregend wirken. Schon haben da und dort emsige Bemühungen eingesetzt, vielleicht doch noch in einer anderen europäischen Tagszeitung eine bisher übersehene Meldung über Mozarts Tod zu finden … Aber momentan steht Stockholm damit jedenfalls einzigartig da. Und das wissen wir auch nur, seit Bengt Gustaf Jonshults schwedische Mozart-Sammlung in unserem Archiv öffentlich zugänglich geworden ist.

Otto Biba

K U R I O S A

* Som Sveriges kanske bästa Bellmansångare har Bengt Jonshult sjungit för Rod Stewart, Frank Sinatra, det Svenska och Danska Kungahuset, Tysklands förbundspresident, Bill Clinton m.fl ("det var extra roligt att få sjunga för Mr Stewart...särskilt Fjärilen på Haga-texten av Bellman på melodin I am sailing...")

toth